Languedoc – en jätte i förvandling

Med sina 300 000 hektar – en tredjedel av Frankrikes vinareal – är Languedoc-Roussillon världens största vinregion. Men nu styr jätten över från kvantitet till kvalitet.

Vingården är omgiven av vild, doftande timjan. Marken består av mager skifferjord. Båda faktorerna sätter prägel på de 80-åriga grenache-rankornas druvor. Vinerna från Languedoc-Roussillon är fylliga, örtkryddiga och med fin syra. Languedoc är inte längre synonymt med anonyma bordsviner, nu är det kvalitetsviner som gäller.

Konkurrens från Nya världen ger resultat

Sedan några år tillbaka genomgår regionen en förvandling, framtvingad av minskad vinkonsumtion och konkurrens från Nya världen.

På senare år har man minskat odlingsarealen med mer än 100 000 hektar för att få bukt med överproduktionen och satsa på kvalitetsviner i olika prisklasser. Dels opretentiösa men välgjorda vin de pays, med druvan angiven på etiketten, dels även högklassiga ursprungsgaranterade viner som utmanar de prestigefyllda franska distrikten längre norrut.

Vill göra viner med elegans

Languedoc-Roussillon sträcker sig längs Medelhavet från Nîmes i öster ner till Pyrenéerna och spanska gränsen i väster. Norrut gränsar området till Centralmassivet. Landskapet är vackert, vilt och spektakulärt – närheten till både havet och bergen har också en positiv inverkan på vinernas karaktär. Redan en liten bit upp i bergen ökar förutsättningarna för kvalitetsvin. Lägre temperatur ger senare mognad och friska viner med fin syra.

– Vi vill göra viner med elegans och finess, inga ”muskelknippen”, säger vinmakaren Jean-Baptiste Senat i Minervois, och många av hans kollegor instämmer.

Den växande skaran ambitiösa vinodlare i Languedoc poängterar alla vikten av arbetet ute på fältet.

– Det är ju här man ser till att avkastningen blir låg, att beskärningen görs noggrant, ja, arbetet med vinrankorna är viktigare för kvaliteten än en lyxig lagringskällare, säger Sylvain Fadat på Domaine d’Aupilhac, en av Languedocs stora stjärnor.

Languedoc-odlarna har respekt för jorden

– Den biologiska mångfalden i vingården är viktig, säger Philippe Mathias på Château Pech-Latt i Corbières. Att ha olika sorters gräs i vingården skyddar vinrankorna och gör dem starkare, eftersom de får kämpa lite mer. Dessutom bidrar gräset till att det finns liv och insekter i vingården.

Odlarna håller ner avkastningen för att vinerna ska få ursprungskaraktär och lovprisar den komplexa och varierande jordmånen. Här finns allt från lätta sandjordar nere vid havet till magra skiffersluttningar, rullstenar och lera/kalksten.

Vi står med Christophe Peyrus på hans egendom Clos Marie. I bakgrunden syns den imponerande och spetsiga kalkstensklippan Pic Saint Loup, som fått ge namn till distriktet. Här produceras några av Languedocs bästa viner. Christophe pekar på några unga, lågt beskurna carignan-rankor.

– De flesta tar bort denna druvplanta, jag nyplanterar den till och med. Carignan ger ett fantastiskt vin, som tydligt skvallrar om sitt ursprung, Languedoc.

Låg avkastning vägen till framgång

Ja, carignan har verkligen omvärderats av den unga generationen vinmakare. Druvan var tidigare föga älskad, men mycket utbredd. De unga vårdar nu ömt sina gamla plantor och sörjer alla som rivits upp av den äldre generationen. Carignan är en äkta sydfransk druva som man numera ogärna blandar med någon annan sort.

Carignan kan ge ett rustikt vin, men rätt behandlad ger den ett fruktigt, örtkryddigt vin med aromer av enbär, körsbär, choklad och en trevlig kärvhet som gör att vinerna passar bra till mat. Tillsammans med grenache står carignan för stommen i många Languedoc-viner. Grenache har dofter av solmogna bär. Här finns en generös frukt, en mjukhet, till och med elegans.

Druvan syrah blir allt vanligare men trivs inte överallt i Languedoc – vissa anser till och med att den inte hör hemma här. Men det hindrar inte att många prestige-cuvéer innehåller upp till 90 procent syrah. Mourvèdre och cinsaut kompletterar paletten av blå druvor i Languedocs finaste viner.

Feta vita viner

Den lilla mängd vitt vin som görs kan vara riktigt bra, med aromer av aprikos, blommor och lite honung. Smaken är ofta fet och fyllig. Planteringarna av gröna druvor ökar.

Languedoc söker fortfarande sin identitet. Men att kvalitet är en del av den identiteten råder det inte längre någon tvekan om. I Paris har det blivit något av en trend att ha bra Languedoc-viner på vinlistan. En skön revansch för Château Villerambert Julien, som nu skadeglatt kan tacka nej till parisiska restaurangers förfrågningar. På 1970-talet slängde samma restauranger ut slottets viner när de insåg att det visserligen var château-vin, men att det inte kom från Bordeaux…

Källa: Systembolaget, artikel.